Det här livet är alldeles för kort… för att
INTE levas fullt ut… varje dag.
Det finns inga garantier att jag, eller mina
nära och kära för den delen, finns här imorgon. Med andra ord det gäller att
passa på… NU.
Så jag vill uppmana alla er där ute att damma
av ”finporslinet” och använd det varje dag om så önskas. Värna om din familj
och dina vänner.. tala om för dem hur mycket de betyder för dig… ofta. Köp
presenter när andan faller på, inte när det förväntas av dig. Måna om dig själv, ta hand om både ditt
inre och ditt yttre. Låt din själ fyllas av energi och glädje… tänk mycket på
det som får dig att känna dig så där varm och go inombords, detta är ett
perfekt sätt att ladda batteriet/själen igen. Tillåt dig att vara fåfäng till
en viss grad, se det som en positiv egenskap… ta på dig ditt finaste plagg även
till vardags eller köp den där klänningen/kavajen som du trånat efter så länge.
En annan fundering...
Kommer ni ihåg ”finrummet”, det där rummet
som bara användes när man fick främmande… främmande, är inte det ett märkligt
epitet på folk som kom och hälsade på. Dessa människor var ju för det mesta
väldigt ofrämmande. Dessa båda fenomen är som tur snart ett minne blott… ett
generationsskifte skulle man kunna säga. Jag tror inte det är många nu för
tiden som har ett finrum ståendes bara till speciella tillfällen… har man det
kanske antalet rum man har tillgång till bör ifrågasättas.
En till…
Att bry sig om sitt yttre har
ofta en lite besk eftersmak… det är inte något man pratar om och lyfter fram
som en positiv egenskap, utan det förväntas bara att man gör, i det dolda. Man kan säga att det är en tunn linje
mellan att ta hand om sig ”för mycket” till att inte göra det alls, det tisslas
och tasslas bakom ryggen på en oavsett åt vilket håll man lutar. Men det är
kanske just så att man bör strunta i alla andras åsikter och försöka köra på
det som känns rätt för en själv, vilket inte alltid är lätt i vårt fördömande
samhälle. Det kommer alltid finnas folk som bara måste få sätta en stämpel
eller åsikt på vad som är rätt eller fel. Sen spelar det ingen roll om hur
denna kritik, positiv eller negativ, tas emot… för JAG har fått säga MIN
mening. Det kanske är just så att vårt samhälle är på väg att populariseras av
ett gäng egoister som försöker trycka ner individualisterna. Individualister ÄR skrämmande, det är
personer som inte går att sätta i ett fack… ena dagen kommer de helt propert i
kavaj och nästa dag i tyllkjol. Istället för att omfamna dessa nycker och se
deras berikande av tillvaron försöker den fördömande människan att fördumma… Kram på er =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar